Kinesisk kampkonst har flertusenåriga anor. I västerlandet känner vi till den under namnet kung fu, som betyder ungefär skicklighet genom hårt arbete. Ett annat namn är wushu, som betyder stridskonst. I dagens Sverige kallar man i regel det traditionella utövandet för kung fu, och tävlingsutövandet för wushu.
Någon gång på 500-talet började kung fu organiseras i stilar. Några av de äldsta och mest kända stilarna är shaolin kung fu och wudang kung fu. Även de mer stillsamma stilarna tai chi och qigong har sitt ursprung i denna tradition. Genom århundradena har det utvecklats åtskilliga egna större stilar, som till exempel wing tsun, chaquan, choy lee fut och hung gar. Många stilar är idag besläktade med, och har lånat tekniker från, varandra.
På 1900-talets mitt skapades en gemensam tävlingsstandard för att alla olika stilar skulle kunna tävla under ett gemensamt regelverk. Wushu tog steget från att ha varit en samling stridskonster till att bli en internationellt erkänd idrott.
Idag kan man tävla i två olika typer av wushu. Den ena är taolu (form). En form är en sekvens av olika rörelser, cirka 1 till 2 minuter lång. Man tävlar i att utföra rörelserna i formen så perfekt som möjligt, och man blir bedömd efter hur väl rörelserna är utförda. Formerna kan utföras individuellt eller i par, med eller utan vapen. Det finns en mycket stor mängd olika former, men vissa är vanligare i tävlingssammanhang, så kallade standardiserade former. Andra tränas mer av tradition, och kallas för traditionella former.
Det andra momentet är sanshou (kinesisk kickboxning). Det är en fullkontaktsport där slag, sparkar, grepp och kast ingår. Dessa tekniker ger rätt utförda poäng vid träff på motståndaren. Tävlingen sker i regel på en upphöjd plattform som är 8 x 8 meter.
De flesta klubbar tränar idag både traditionellt utifrån sin speciella stil som stridskonst, men också de mer moderna tävlingsinriktade momenten.
Vill du börja träna kung fu / wushu kan du hitta en passande klubb nära dig här.
